Porttelefon
Livet som jag kände det, varat som jag trodde jag förstod
Smälter av hettan, emigrerar från cellerna och kokar över
Andetag som jag aldrig trodde jag skulle ta fyller lungorna
Kyler kroppen, och nästlar sig ut i fingerspetsarna
När jag somnar drömmer jag att jag är vaken
När jag är vaken tänker jag att jag sover
Att röra dig
Det känns inget längre
Att se dig
Jag vill hellre blunda
Att höra dig
Jag förstår inget längre
Att vara med dig
Jag vill inget hellre