5
Sitter på tåget hem. Jag är trött. Jättetrött.
Slumrar till, allting tonar ut och blir grått. Jag ser allting genom ett suddigt filter, nästan som genom ett regnigt bilfönster.
En skarp röst rycker upp mig. Jag tittar förvirrat runt omkring mig. Jag förstår inte vems rösten var.
Nu går det inte att sova längre, jag tänker för mycket på det som väckte mig.
Dags att gå av tåget. Jag släpar mig ut och alla kläder och väskor känns mycket tyngre än när jag packade dem.
Kanske för att handduken jag packade ner och använde efter idrotten är blöt nu, vatten väger ju lite.
Kanske några läxböcker.
Sömnen blev jag snuvad på.
Jag är falskt pigg, och lurar bara mig själv fastän jag inte ens vill.
Det byggs bara på.
Träning när jag kommer hem och det är inte ens kul längre. Det var roligt när man var liten och man fick springa jättefort och passa snygga pass till kompisarna som kunde göra mål.
Nu är man för stor. Det är mer kamp än roligt.
Efter träningen glömmer jag att jag var trött förut. Jag tar lång tid på mig och skrattar med kompisen i duschen.
Tar på mig kläderna långsamt.
Ut i kylan, cykla hem. Hejdå till kompisen, snabba trampor hem till maten.
Sen äter jag.
Då kommer det.
"Duns" säger det.
Aj i huvet och jag plumsar ner i sängen som en säck potatis.
Godnatt